På gående fot färdas man hastigt mellan kontinenterna. Venedigbiennalen är en plats där osmos råder, en plats där länder kan se världen men också synas för världen. Genom samtida konst och arkitektur har Venedigbiennalen sedan 1895 samlat världens främsta konstnärer och arkitekter i det mest prestigefyllda sammanhanget. Sverige har hållits på armslängds avstånd och får ställa ut var sjätte år på konstbiennalen och vart sjätte år på arkitekturbiennalen i den nordiska paviljongen.

Examensarbetet är ett förslag på en svensk nationell paviljong till Venedigbiennalens trädgårdar, Giardini. Den nationella paviljongen ska ta både den unika lokala kontexten i åtanke men framförallt Sveriges kultur eftersom paviljongen är en plats för världen att uppleva Sverige. Det svenska vemodet bedöms vara det som är särpräglande för den svenska kreativiteten. Analysen utgår från svenska konstnärer och sociala strukturer som är särskiljande för Sverige.

En ny metod för att översätta konst till arkitektur tas sedan fram. Begreppet "dramaturgisk sekvensering" myntas och blir ett sätt att tolka musik, lyrik, film och teater för att sedan omvandla det i arkitektur och rumsliga upplevelser. Begreppet kopplar till den dramaturgiska modellen som används inom all form av dramatik. Den dramaturgiska modellen kopplas samman det med bland annat Gaston Bachelards teori kring "den poetiska bilden". Tranströmers dikt ”Haydn” tolkas genom dramaturgisk sekvensering för att skapa ett förslag till den svenska paviljongen.

Likt många andra delar av samhället står arkitekter inför stora utmaningar. Byggnadsindustrin står för en betydande del av våra koldioxidutsläpp och en förändring där vi ska bygga i mer cirkulära kretslopp blir en viktig beståndsdel i den gröna omställningen. Samtidigt finns ett växande missnöje med arkitekturens utseende och plats i staden som blivit allt större bland allmänheten. Dessa utmaningar följs också av behovet att projektera och bygga snabbare än någonsin förr som komplicerar situationen ytterligare.

Dessa problem är det som grundade frågeställningen till detta examensarbete. Vilka estetiska värden finns i den cirkulära ekonomin?

Monument för skiften är ett utforskande examensarbete där frågeställningen undersöks genom olika teorier. Inom ramen för estetiska värden diskuteras begrepp om skönhet, tektonik, formspråk och formgivning för att följas av en diskussion om cirkulär ekonomi och design med extra fokus på Doughnut Economics. Frågeställningen besvaras delvis av en ny fråga utifrån de undersökta källorna där estetiskt värde diskuteras i förhållande till det sekulära samhället och den globala kapitalismen och hur detta förändras i perspektivet av en cirkulär ekonomi. Hur estetik som grundar sig i omätbara värderingar påverkas av ett samhälle där rationalitet, mätbarhet och ekonomisk tillväxt är det högst värderade.

Teorin följs av tre utforskande gestaltningar som kanaliserar innehållet från undersökningarna och frågorna som uppkommit utifrån dem. Monument har genom historien representerat händelser och ideologier från dess samtid på olika sätt, Inte bara för att blicka bakåt utan också framåt och inåt och visa vad som är viktigt för en kultur vid det tillfället. Monument används i examensarbetet som ett verktyg till att pröva uttryck som utnyttjar material och tekniker kopplade till cirkulära designmetoder vars gestaltningar undersöker representationer för en sekulär tro där materialets liv och död står i centrum av samhället.

Ofrivillig ensamhet är ett växande samhällsproblem och påverkar människors hälsa negativt, såväl fysiskt som psykiskt. Som människor är vi skapta för att vara i gemenskap med andra, att känna sig inkluderad och delaktig är därmed grundläggande för vårt välbefinnande och vår hälsa.

Grön-By presenterar en vision där ett nytt bostadsområde på landsbygden skapar förutsättningar för social gemenskap. I detta examensarbete undersöker jag hur man med hjälp av bebyggelsens utformning och sociala insatser kan främja social interaktion i den fysiska miljön.

Arbetet studeras i sex skalor som undersöker det spontana mötet, rörelseflödet och gränsen mellan det privata och offentliga rummet. Varje skala omfattas av ett eller flera principer som avser att främja den sociala gemenskapen, principer som uppmuntrar människor att socialiseras och aktivt forma sitt sociala nätverk i området.

Mitt i naturen i Blekinges skärgård, på kanten mellan skog och hav är mitt destinationsprojekt lokaliserat. Intentionen med mitt examensarbete är att visa upp Blekinges kvaliteter, att skapa en plats för återhämtning, kreativt skapande och möten mellan människor. Platsen jag valt för mitt projekt ligger i Ronneby, där jag kommer från, och har givit mig mycket energi och andrum genom åren. Naturens variation och havets närvaro gör platsen perfekt för projektets ändamål. Jag vill med platsens förutsättningar i fokus skapa arkitektur där rummen främjar upplevelsen av naturen, stillheten men även bidrar till lusten att skapa.

I mitt projekt är hållbar turism en stor motivering och ett viktigt mål att uppnå. Turismen i Blekinge är inte stor idag trots de många möjligheter som finns och den unika naturnärvaro som erbjuds. Att öka turismen hade gynnat städer och landsbygd, som med åren tynar bort. I mitt projekt undersöker och diskuterar jag hur man kan göra det på ett ekonomiskt och ekologiskt hållbart sätt som är skonsamt för naturen och som på lång sikt gynnar både människor och miljö, och jag gör det utifrån förutsättningarna på en specifik plats vid namn Gö. Samspelet mellan natur och arkitektur är givet en viktig del av projektet.

Destinationsprojektet syftar till att locka människor till platsen och dess program är därför viktig för att skapa det intresse som krävs, utöver att naturen och platsen i sig är en dragningskraft i sig. I projektet är konst och kreativt skapande ett verktyg för att locka konstnärer att stanna och arbeta på platsen samt skapa utställningar som i sig lockar betraktare. Programmet består alltså av övernattning, ateljéer, verkstad, flexibla rum för utställning, restaurang samt en bastu.  Kombinationen av funktioner ska skapa intressanta möten samt göra platsen attraktiv för en bred massa.

Utanför Dalarö i Stockholms skärgård ligger ön Aspö. Det är en två kilometer lång remsa av granit, täckt av ljung och tall. I norr höjer den sig 30 meter över havet och sluttar sedan ner i vattnet i söder. Längst i norr, lutande mot berget, ligger min familjs sommarställe där jag spenderat alla min barndoms somrar. På tomten finns idag fem små stugor, de flesta byggda av min mormors man Anders eller hans pappa Gösta.

Sedan många år tillbaka pågår det en diskussion i Stockholms skärgård: om skillnaden mellan äldre och samtida arkitektur. Jag har funderat på om frågan om huruvida samtida arkitektur passar in egentligen handlar om något annat än stil. Den franska filosofen Maurice Merleau-Ponty talade om kroppen som en förutsättning för vår förståelse av världen och att vi som subjekt snarare är en oskiljaktig del av den snarare än enskilda objekt som rör oss vid sidan av varandra. Fanns det en starkare koppling mellan det byggda och de boende då, eftersom man ofta själv byggde sina hus och därmed hade en annan kroppslig förståelse för det byggda? Man använde material från platsen och byggandet tog längre tid, under vilken platsens okvantifierbara värden hann ge sig till känna.

Med ett autoetnografiskt perspektiv har jag försökt förstå hur fenomenologiska angreppssätt kan användas i gestaltningsprocessen – kan det leda till en samtida arkitektur i större samklang med sin omgivning?

I takt med klimatförändringarna förväntas mer extrema nederbörd komma oftare och med en högre intensitet. De system som ska ta hand om allt regnvatten är inte dimensionerade för sådana skyfall, vilket kommer leda till att de svämmar över. Dessa förändrade förutsättningar gör att planeringen och byggandet för urbana miljöer blir viktigare än någonsin.

Vattenhanteringsstrategier i landskapet och runt om byggnader finns det många exempel på. Men få har undersökt möjligheterna till vattenförvaring inuti en byggnad. Hur man lokalt kan utnyttja det regnvattnet som faller på tomten till rekreation och meningsfulla funktioner i byggnaden. I Sverige är regn ofta ett negativt laddat begrepp och något man gärna vill undvika. Men genom att visa på ett gestaltningsförslag som uppmuntrar att fokusera på vattnet som en resurs istället för ett problem, kanske detta skapar nya sätt att se på översvämningsfrågan.

Projektet äger rum i Malmö, en stad som de senaste åren utsatts för flertalet extrema skyfall, i synnerhet skyfallet 2014 som orsakade stora marköversvämningar och slog ut flertalet viktiga samhällsfunktioner. Malmö förutses också ligga i riskzonen för framtida översvämningar, inte minst skyfallsrelaterade.

Detta examensarbete undersöker hur en sådan byggnad skulle kunna gestaltas för att omhänderta och förvalta det vatten som faller över tomten. Hur påverkas de rumsliga miljöerna där vatten är ett viktigt element och hur kan dessa ge experimentella egenskaper till byggnaden?

Jag har alltid älskat att promenera omkring i koloniområden. Jag letar sällan efter dom, ofta dyker dom bara upp när jag är ute och går i form av ett högt staket. Går man en bit längs staketet brukar det dyka upp en grind.  Den är inte alltid öppen, men tar jag mig in genom grinden kan jag gå upp och ner längs de smala gångarna i timmar och spana på varenda rabatt och fruktträd.

Det finns ett antal element som återkommer i nästan alla koloniträdgårdar: Stugan, trädgårdslandet, blomsterrabatten, fruktträden samt någon form av utomhusmöblemang. Kolonistugan är i de flesta fall belägen i bakkanten av tomten. Från stugan leder sedan en liten gång som kantas av blomsterrabatter och trädgårdsland hela vägen fram till en häck eller ett staket som skärmar av trädgården från gången utanför, där jag står.

Jag kan inte låta bli att fundera över hur det hade varit om jag själv hade haft en egen koloniträdgård här. Jag tänker att jag hade vetat precis vilken ros som luktar godast på kvällen, vilka träd som silar ljuset från de första och de sista solstrålarna varje dag och vem av grannarna som tar den första förmiddagsfikan på dagen.

Men egentligen vill jag nog inte ha en egen trädgård, inte just nu i alla fall. Men en liten bänk att slå mig ner på, det jag hade kunnat tänka mig.

I mitt examensarbete testar jag koloniområdet som typologi i staden och hur den skulle kunna utvecklas. Med utgångspunkter i den egyptiska trädgården samt hamnens strukturella uppbyggnad har jag arbetat med att gestalta ett nytt urbant koloniområde. Förutom att trädgårdarna får lov att kolonisera outnyttjad mark i staden, ger projektet också plats för andra personer som uppehåller sig på platsen.

Varför är det viktigt att skapa arkitektur med utgångspunkt i kärlek? Vad innebär det att värdera arkitektur utifrån ett icke-mänskligt perspektiv? Och hur kan hemslöjd lära oss att förhålla oss till vår värld med mer omsorg?

Det här examensarbetet undersöker hur vi kan visa mer omsorg för och med arkitektur och argumenterar för att care, eller omsorg, behöver integreras som en självklar del i praktiken. Genom feministisk posthumanistisk teori och care som teoretiskt begrepp dekonstruerar jag de könade maktrelationerna av omsorgsarbete och väver istället samman arkitektur, care och hemslöjd för att omvärdera vad arkitektur är och kanske bör vara.

Idag lever vi i en värld präglad av neoliberala och kapitalistiska värden där byggbranschen orsakar stor skada på planeten. I ljuset av dessa utmaningar vill jag omformulera uppfattningen av arkitektur som en produkt och istället förstå den som en form av omsorgsarbete som tar ansvar för alla delar av arkitekturens livscykel.

Arbetet tar avstamp i min mormors berättelser om hemslöjd som reproduktivt arbete på landsbygden där de levde med begränsade resurser och tog hand om det de hade. Genom att sammanväva mormors erfarenheter av att laga en virkad filt, sticka ett täcke, eller fläta en korg, med teorier kring care och omsorgsarbete utvecklas diskussioner som ifrågasätter hur vi idag förhåller oss till den redan byggda miljön och till planeten i stort.

Den ökade densiteten i staden utmanar oss arkitekter att skapa bra arkitektur i stadsrummet. Staden växer och skapar nya förutsättningar i människans vardag. Staden förtätas och då brist på bra centralt placerad mark blir påfrestande så skapas nya urbana typologier. I detta examensarbete har den framtida bostadens utveckling varit i fokus. 

Redan nu och inte minst under coronapandemin har människan närmat sig den digitala värden med stormsteg. Arbete hemifrån är idag inte längre ett undantag utan ett vanligt mönster i arbetslivet. Människans önskan att leva närmare naturen blir viktigare och skapar en motreaktion mot det kompakta livet i staden.

Hur ter sig människans önskan att leva närmre naturen, kan vi skapa arkitektur som ger tillgång till grönska direkt utanför deras vardagsrums dörr i en starkt urbaniserad miljö? Fokuset i detta arbete har varit att undersöka hur en fusion mellan villakvarter och ett urbant boende skulle kunna se ut i den framtida staden.

Communal bathing has been present in history since the dawn of civilization. Bath houses has served as cultural cornerstones, as social institutions, as spiritual sanctuaries and as havens from societal norms and hierarchies. In nudity we’re all equal. However, the public bath house’s importance as a meeting place has seen a decline as indoor plumbing became accessible to the greater public in the beginning of the 20th century. This decline has continued to this day. Social media and its effect on mental health and body insecurities which make younger generations more ambivalent to nudeness in public space, posing a challenge to establishments preserving the social aspect and traditions of the communal bathing.

This project aims at reinvigorate Hamnparken in Malmö, by creating a new park and a bath house rooted in historical and cultural bathing traditions. The project is an experiment on how the merging of landscape and architecture can make the park more interesting while also creating a safe space for nudity that is exposed to the city. By exploring different bathing sequences and rituals and using them as a foundation for the design, the project tries to achieve a social sanctuary in which visitors are comfortable appropriating space in their nudeness.

På Bjärehalvön, utanför Båstad, ligger Bjäre Härads Hembygdsförening. Det är en hembygdspark med gamla hus ifrån trakten. Husen är alla ditflyttade och från olika epoker. Det äldsta, Palmagården har anor från 1700-talet. I denna kontext är tanken att det ska byggas ett Matkulturhus.

Idén om Matkulturhuset kom till efter att det påbörjats ett Leader-projekt för att belysa gamla kulturgrödors existens och betydelse. Husets huvudsakliga syfte är att tillhandahålla en plats för utbildning och förädling av dessa grödor. Det skall skapa intresse och vara en betydande dragningskraft till hembygdsföreningen för en ny, bredare, besökarkrets. Och det skall även gynna, samt förstärka, det lokala näringslivet kring livsmedel. Aktörer inom matproduktion och jordbruk ska få en ny mötesplats och ett ställa för att visa upp och dela sina kunskaper.

Hur kommer då ett sådant hus se ut? Vad ska det innehålla?

Arbetet med gestaltningen av huset har skett med Hembygdsföreningen i rollen som beställare. Dess program och innehåll har arbetats fram i samråd med dem och det slutliga skissförslaget kommer att användas av dem för att förmedla idén om ett Matkulturhus på Bjäre.

Urban environments are often seen as the opposite of natural environments, the built cannot host the natural. However, this is a false perception. Ecological systems within our urban environments are of great importance and it can provide microclimates and habitats that does not exist in surrounding areas. Yet, this quality is rarely utilised because of the perception that a built environment cannot be compared to a natural environment. By recognizing the possibilities of nature, how it can be used and preserved, can we design an environment that is both built and natural.

Built urban areas is continuously growing, being renewed, and repurposed to fit the society´s current needs. As of this, there are great opportunities for exploring solutions on how to integrate nature within our cities. We need to rethink how we approach designing and consider ecological systems at a primary stage of development.

This thesis aims to investigating how we can design for biodiversity and how nature can coexist within our urban environments. In using the field of ecology as the main driver for design and development it is evident that the built and natural environment is not separated from each other, they are rather closely connected and linked.

My research work has resulted in an ecological design methodology, where ecological principles create the foundation for discussion of ecological design concepts. The methodology is intended to be used by architects and urban designers in the initial stages of development. It presents a variety of concepts that will help guide the design to be of ecological benefit. The methodology is a comprehensive summary of the field of ecology, distilled into simple principles and concepts that are applicable to design.

Examensarbetet Mellan samhälle och natur undersöker arkitekturens möjlighet att tillgängliggöra natur- och rekreationsområden. Studien tar avstamp i den svenska friluftslivstraditionen, dess historia och utveckling samt i rurala platsers möjligheter och utmaningar.

Hur kan fler människor välkomnas i naturen och kan ett gestaltat tillägg i denna miljö tillgodose olika behov och brukargrupper? Hur kan en mindre tätort stärkas på lokal nivå genom att bjuda in fler människor till dess närliggande natur? 

Det görs redan mycket i vårt land för att understödja möjligheten att ta del av naturmiljöer. Jag upplever dock ett glapp mellan det jag vill benämna som vardagsrekreation, exempelvis promenaden i det närliggande naturområdet, och det mer extrema och utmanande friluftslivet, exempelvis en fjällvandring. Det senare ställer allt som oftast krav på kunskap, utrustning, ekonomi och kräver i många fall även att brukaren måste resa långt. Genom att minska detta mentala och fysiska glapp tror jag att chanserna att fler tar steget till att utforska och ta del av rekreationsområden kan öka.    

Förutsättningarna för planering och utveckling av rurala områden står i stor kontrast till de exempel jag oftast fått ta del av under arkitektutbildningen. Stark befolkningsökning, fokus på tillväxt och ett högt exploateringstryck gör den växande staden till norm för hur vi angriper projekt, i skolan såväl som inom branschen. Det blir då viktigt att påminna sig om att dessa omständigheter och förhållningssätt inte är applicerbara överallt. Idag framhävs förtätning, gröna stadsrum och urban biodiversitet samtidigt som intresset för landsbygden ses öka både i arkitekturdiskussioner och bland gemene person. 

Projektet undersöker hur en katalysator för friluftsliv i den skånska orten Tjörnarp kan skapa synergieffekter i mötet mellan naturen och det rurala samhället.

Kulturhuset Hangaren är ett transformationsprojekt i ett scenario där Bromma Flygplats har lagt ned sin flygverksamhet och flygfältet blir ett nytt bostadsområde. Den gamla hangaren från 1936, ritad av Paul Hedqvist, är idag omgjord och gradvis påbyggd för att passa nya funktioner. I mitt projekt har jag valt att blicka tillbaka till hur byggnaden såg ut när den var ny, och att utgå från det när jag arbetat med transformationen. Detta för att en kulturhistoriskt viktig byggnad ska få finnas kvar, och genom en ny funktion kan platsen förbli betydelsefull för Stockholm. Hangarens stora dimensioner och karaktäristiska kvaliteter, som jättelika skjutdörrar, stålkonstruktion och högt sittande fönster, passar bra för ett kulturhus olika verksamheter.

Projektet har bestått av research, kartläggning, konceptutveckling samt gestaltning. Några viktiga frågor för konceptet har varit - Hur kommer man in i Hangaren? - Vad händer runtomkring Hangaren? - Hur fyller man Hangaren med rum? - Vem är Hangaren till för? Resultatet blev ett kulturhus i fyra våningar, med både stora öppna utrymmen där besökaren kan se alla de karaktäristiska attribut Hangaren har kvar, samt mindre rum med mer bestämda funktioner. Det finns bland annat ateljéer, verkstad, läsplatser, bibliotek, café, restaurang, hörsal samt flera utställningsrum. De stora skjutdörrarna från originalbyggnaden har återintroducerats och skapar en flytande gräns mellan Hangarens inre och de öppna ytorna utanför. Platsen kan bli en unik plats i Stockholm med stora programmeringsbara ytor, 30-tals arkitektur och nya mötesplatser för konst- och kulturintresserade.

På Östra Bellevuegården i Malmö är det mycket luft mellan husen. Området som uppfördes i början av 70-talet är ett av stadens sista miljonprogramsprojekt. Bebyggelsen i gult tegel är storskalig och introvert. I kvarteret Stensjön planeras det för en förtätning med nya bostäder, och ett kringbyggt kvarter ska utformas på en parkeringsplats i områdets sydöstra del.

I det här examenarbetet undersöker jag hur mångsidigt användbara bostäder kan utformas på platsen. I de bostäder som byggs idag premieras ofta vissa typer av boendekonstellationer framför andra. Planlösningar med kombinerat kök och vardagsrum, som fungerar som genomgångsrum för att nå små och svårmöblerade sovrum, förekommer allt oftare. Aspekter som begränsar en mångsidig användning av hemmet. Forskning pekar på fördelarna med en anpassningsbar bostad som kan möta behoven hos olika typer av hushåll.

I gestaltningen av de nya bostäderna på Bellevuegården har jag bland annat arbetat med rumssamband, där rymliga rum kopplas till ett neutralt utrymme i bostaden. Genom en tillfällig vägg eller modul kan vissa rum i lägenheterna avskiljas och växla funktion från vardagsrum till exempelvis sovrum.

Arbetet inleds med en litteraturstudie där jag med hjälp av referenser har undersökt hur anpassbarheten i bostaden utvecklats över tid i Sverige. Sedan beskrivs och analyseras förutsättningarna på platsen för det tilltänka gestaltningsprojektet. I arbetet med att åstadkomma mångsidigt användbara lägenheter har jag skissat på olika planlösningar och hämtat mycket inspiration från mina referensexempel. Slutligen presenteras ett gestaltat förslag i form av ett nytt kvarter med lägenheter som är tänkta att bjuda in en bred användargrupp.

Kulturen i Lund är ett friluftsmuseum grundat år 1892. Där har byggnader samlats som anses vara representativa för en viss plats, tid, byggnadstradition och/eller byggnadstyp.

Idag visas både permanenta och tillfälliga utställningar som berättar om skånsk kultur likväl som världskultur. Utställningarna är spridda över ett flertal byggnader, enligt bestämda teman. Trots det uppger Kulturen att det råder platsbrist.

Detta examensarbete undersöker hur Kulturen i Lund skulle kunna utöka sina utställningsytor, beaktat kulturhistoriska världen och lokal byggnadstradition. En ny utställningshall presenteras. Gestaltningen grundas i en undersökning av sambandet mellan stadsstruktur och byggnad, muren som arkitektur, samt den mystiska tiden.

Throughout history, architecture has played a fundamental role in shaping the built environment and influencing the way we live, work, and interact with the world around us. The role of architecture has evolved over time to reflect changing social, cultural, and technological values, and it has become increasingly central in modern society, particularly in healthcare architecture.

In ancient times, architects focused on designing structures that served practical functions such as providing shelter and protection. The architecture of the Greek and Roman empires emphasized symmetry, proportion, and aesthetics, demonstrating the importance of beauty and harmony in the built environment. During the Renaissance, architects began to see themselves as artists and intellectuals, using their skills to create structures that were not only functional but also beautiful.

In the modern era, architects have continued to push the boundaries of design, incorporating new materials, technology, and sustainable practices into their work. Today, innovative designs emphasize harmony with nature, organic materials, and functional spaces. With the advent of new technologies such as 3D printing and virtual reality, as architects are we now able to create even more complex and intricate designs that were previously impossible to achieve.

One area where the role of architecture has become increasingly central is healthcare. In recent decades, there has been a growing recognition of the impact of the built environment on the healing process and patient outcomes. As a result, healthcare architecture has become more focused on creating spaces that promote wellness, comfort, and a sense of calm for patients, families, and healthcare professionals. Elysium is a proposal that prioritizes the experience of spaces in the treatment of childhood cancer. Leaving behind any compromise with rational aspects, the design is totally focused on experience, on light, color and the successions of sensations.

I samband med den pågående gröna samhällsomställningen förväntas bostadsbristen i Sveriges norra delar bli allt större under kommande år. Luleå kommun är ett exempel där man redan idag märker av en stor brist på bostäder, inte minst utanför tätort där de ekonomiska incitamenten för nybyggnation ofta saknas. Samtidigt finns resurser och engagemang på landsbygden som ofta saknas i en stadskontext. Lägre markpriser och svagare marknadskrafter i kombination med starka ideella initiativ öppnar upp för möjligheten att testa nya idéer.

Detta examensarbete syftar till att diskutera boendets roll på landsbygden, samt att undersöka byggande bortom större, vinstdrivande aktörer. Arbetet riktar in sig på byarna längs Råne älvdal i Luleå kommuns norra planeringsområde, vilket av översiktsplanen särskilt pekas ut för landsbygdsutveckling i strandnära lägen. Examensarbetet tar sin utgångspunkt i de visioner som lokala ekonomiska föreningar har för bygden, och analyserar dem i förhållande till kommunens planeringsdokument samt ödehusinventering.

Genom en kartläggning av byarna längs Råne älvdal, analyser av det upplevda bostads- och lokalbehovet samt goda referensprojekt, söker examensarbetet efter strategier för att skapa levande boendemiljöer i en glesbygdskontext. Projektet landar slutligen i ett gestaltningsförslag, som ett mer konkret exempel på hur nya boendemiljöer skulle kunna se ut. Detta förslag utgår från den gamla skolan i byn Böle, och resonerar kring hur strategiska, kommunala markförvärv skulle kunna utgöra startskottet för en byutveckling över längre tid.

Avståndet mellan produktion och konsumtion av livsmedel är idag långt och komplext. Industrier verkar i periferin och blir otillgängliga för stadens invånare. Med växande befolkning och ökat livsmedelsbehov krävs alternativa och transparenta former av matsystem som grundar sig i naturens egna processer. Tång är en outnyttjad resurs från havet med potential att svara på framtida behov.

Med utgångspunkt i tångens odlings- och förädlingsprocess undersöker arbetet genom en rationell produktionsanläggning hur ett närmre förhållande till produktion kan etableras. Vilka arkitektoniska kvalitéer och andra värden kan det generera? Då tångindustrin är relativt ny och outforskad i Sverige blir aspekter av tid och ovisshet viktig. En säsongsbunden livscykel tillåter dynamiska skiftningar av funktioner i anläggningens rum och kopplar oss inte endast närmre råvaran utan också platser för produktion.       

Projektet tar plats i Nyhamnen i Malmö. Området är idag fast mellan sin industrihistoria och spekulativa stadsutvecklingsplaner. Ett bortglömt och avspärrat hamnområde endast ett stenkast från centralstationen blir därför en intressant plats att testa gränserna mellan industri, stad, natur och människor.       

I en tätort söder om Stockholm ligger Karlskronaviken, beläget i ett naturskönt, sjönära område där sommarvillor, fritidshus, egnahem och mindre jordbruk samsats om marken sedan sekelskiftet. Med närheten till tätorten Rönninges centrum, dess service samt kollektivtrafik till Stockholm och Södertälje är det inte konstigt att området sedan en tid tillbaka exploateras. Dagens bostadspriser i innerstäderna och den höga efterfrågan på tomter med närhet till stan leder till förändringar runt Sveriges storstäder i just områden som detta.

Platser som Karlskronaviken besitter den unika kvaliteten att befinna sig mellan stad och land - en plats där du kan leva i och med naturen, men samtidigt ta del av det urbana livet. När allt fler bosätter sig permanent i dessa områden ställer det krav på kommunerna att bygga ut avlopp, bredda vägarna och utveckla övrig service. Bristen på reglering och ekonomiska intressen från både kommunen och privata aktörer leder i många fall till att platsens kvaliteter byggs bort och att områdets karaktär förändras. Befintliga tomter styckas av för nybyggnation, fritidshus byggs om till permanentbostäder eller rivs för att även här ge plats åt ett större nybygge. Stora delar av skogen tas bort, fuktig mark torrläggs, och strandskydd kringgås. En annan aspekt är att tillgänglighet och rekreationsmöjligheter byggs bort.

Projektet Mellan stad och land är en reaktion och kritik mot den nybyggnation som sker i Karlskronaviken idag. Målet är att genom analys av området, dess förutsättningar, historiska bakgrund, naturvärden och byggtradition undersöka vad det är som skapar kvalitet och karaktär i området och ta fram riktlinjer för en försiktigare, mer hänsynsfull nybyggnation.

The thesis explores a socially viable way to densify the population of Lund. The exploration led to a design proposal consisting of four apartments sharing two kitchens all on top of eleven carports in a terraced housing neighbourhood. Densification in this way ensures that no green spaces or other high quality city spaces are lost to housing. And when done carefully, it may lead to some social and economic gains as well. Considering the amount of available space on top of carport garages in Lund, housing for about 1000 people could be built like this. That would support an increase of approximately 1% of residents in Lund.

The aim of this thesis is to explore the relationship between natural light and the built environment, by designing a mountain cabin without the use of any artificial lighting. How is it possible to make a house livable and functional without the use of any light sources besides the sun?

The thesis digs into the fundamentals of natural light. Why to use it and how to use it in architecture, with the help of lighting typologies and daylight simulations. To make the cabin livable even in the darkest hours of the day and year, multi-sensory design and design for low-vision are also investigated and implemented into the proposal.

To further explore how light and shade can be simulated and represented, the thesis applies a perception based evaluation method in the form of real-time rendering using Unreal Engine 5. This also brings an interactivity to the proposal where it is possible to move around freely and experience the building through different hours of the day and season.

Tidigt under åren i arkitektskolan lär vi oss att forma och utforska våra egna kreativa processer.  Dessa blir djupt personliga, och i detta projekt vill jag försöka formulera och utforska mitt sätt att arbeta. Det största problemet jag har med min process är att jag har en tendens att bli för självkritisk i tidigt skede vilket leder till låsningar i arbetet. För att komma runt detta vill jag öva på att växla mellan det intuitiva skapandet och det analytiska. Jag försöker producera en mängd material mer intuitivt för att sedan ta ett steg tillbaka och analysera, kritisera och göra urval. Genom att arbeta med omtolkningar mellan olika medium hoppas jag kunna öppna nya infallsvinklar i arbetet och hindra dessa stoppklossar i processen. Till min hjälp använder jag mig av Jockum Nordströms utställning "Inget papper, inga mynt” som ett startskott och inspirationskälla i detta utforskande. Genom att synliggöra min process hoppas jag kunna uppmuntra till egen reflektion hos andra studenter.

Arbetet är en lek med tanken, att få låna en plats som idag står i limbo mellan att vara ett slutet industriområde och den tänkta framtida exploateringen.

I arbetet beskrivs hur Oceanhamnen i Helsingborg inom ramarna för visionen H+, har gått från att ha varit ett slutet industriområde, till att bli en aktiverad plats i staden. Lokala, regionala och riksintressen står mot varandra och skapar ett moment 22 varför transformationsprocessen stagnerat.

Det presenteras ett förslag på hur platsen kunde förvaltas under tiden mellan aktiveringsfasen och den slutgiltiga exploateringen. Förslaget är utformat så att det kan appliceras på framtida faser i förverkligandet av Helsingborgs vision H+, vilken innefattar transformationen av enorma industriområden till bostadsområden.

I gestaltningsförslaget utforskas hur man kan arbeta i ett särskilt material, hur det påverkar arkitekturen och hur ett hus med en begränsad livslängd kan gestaltas på ett ansvarsfullt sätt.