lu.se

Denna sida på svenska This page in English

Presentation AAHM01 Examensarbete i Arkitektur (A-programmet) 7-11 juni 2021

 

Vi bjuder in till presentationsdagar för examensarbete vid A-programmet. 

Presentationerna är offentliga och sker digitalt för att följa de restriktioner som råder vid Lunds universitet. 

Samtliga medverkande såsom student, kritiker, handledare, examinator och publik deltar via Zoom. 

Du kan, när programmet är lagt, föranmäla dig till vald presentation,

Anmälan sker då via e-post till Filip.Lidegran@abm.lth.se, vardagar kl. 08-17.

Den information vi behöver är ditt namn och uppgifter på till vilken av presentationerna du vill ha Zoomlänk.

 

Här hittar du programmet för samtliga dagar! 

 

Poster 7 juni 2021 

Poster 8 juni 2021 

Poster 9 juni 2021 

Poster 10 juni 2021 

Poster 11 juni 2021 

 

 

 

Min berikande bostad
Viktoria Björk         

Examinator: Tomas Tägil

Handledare: Nina Falk Aronsen

Språk: svenska

I examensarbetet Min berikande bostad undersöker jag vilka kvalitéer i bostaden och bostadskvarteret som kan få oss att trivas och känna hemkänsla. Hur vi påverkas av bostadens arkitektur och kvarterets gestaltning och vad det får för konsekvenser?

Genom sex utvalda referensexempel: ”goda exempel” av bostäder från olika tidsepoker och med varierad storlek och utformning identifierar jag omätbara kvalitéer hos bostäderna och deras kvarter. Kvalitéer som jag menar berikar vår upplevelse av hemmet. Jag benämner dessa kvalitéer för ”berikande värden” och undersöker om det finns stöd av forskning att de skulle vara betydelsefulla. Värdena sätts samman till en ”berikande checklista” som förslag på vad man skulle kunna utgå ifrån när man ritar en bostad idag.

Denna checklista testar jag i mitt gestaltningsförslag när jag ritar ett typhus/radhus med tillhörande kvarter. I projektet har jag samarbetat med bostadsproducenten Obos-Kärnhem, vilket har gett mig en intressant inblick i verklighetens utmaningar och möjligheter. 

 

 

Arkitektritat åt fler?
Tyra Blichfeldt


Handledare: Sandra Kopljar
Examinator: Lars-Henrik Ståhl
Presenterar på svenska

 

I mitt projekt tittar jag arkitektanvändning bland privatpersoner och undersöker om det går att skapa ett alternativt sätt att nå ut till en grupp som idag inte anlitar arkitekthjälp vid hemrenoveringar. Något som kändes extra aktuellt nu då renoveringstakten bland privatpersoner ökat och vi blivit allt mer begränsade till våra hem.

För att få en bättre bild av folks beteenden och tankar kring hemrenoveringar och interiörarkitektur gjorde jag inledningsvis en egen undersökning. Resultatet visade att en klar majoritet av de som svarade hade eller var intresserade av att renovera sin nuvarande bostad. De flesta tyckte det var svårt att själva få till det så som de önskade men endast en liten andel hade eller skulle kunna tänka sig att anlita en arkitekt i dagens läge. Enligt de flesta berodde detta på existerande prissättning, inte på grund av att de anser att de inte är i behov av eller att det inte finns ett värde i de tjänster en arkitekt erbjuder.

För att undersöka om det går att nå ut på ett annat sätt till denna mindre köpstarka grupp tittade jag i nästa del av mitt arbete på en möjlig tideffektivisering som skulle kunna möjliggöra en lägre slutnota. Här har jag samlat befintlig kunskap om sådant som är centralt för upplevelsen av en bostad för att utforska om det går att koka ner den och systematisera vissa val. Resultatet av mitt arbete är en samling lättillgängliga, kortfattade och grundläggande principer med syftet att undersöka om det gåt att främja arbetsflödet och ge den arkitekt som jobbar knapert med tid en större trygghet i sina val. I sista delen av mitt arbete sätter jag mina principer på prov genom att tillämpa dem på ett verkligt exempel där jag använder mig av begränsat med tid.

 

 

Skarpnäck – ett förhållningssätt till det svenska 80-talets vardagsarkitektur
Viktor Borg

 

Examinator: Ingela Pålsson Skarin

Handledare: Thomas Hellquist

Språk: Svenska

Det har sagts att alla arkitekturepoker brukar nå sitt bottenmärke någonstans runt 30 år. Under en praktik på ett arkitektkontor upplevde jag det på egen hand när jag arbetade med ett område i Stockholm. Strategin för området är att riva stora delar av dess bebyggelse från 80- och 90-talet. Jag uppfattar strategin som ett uttryck för en allmän impopularitet av arkitekturen från denna period — den arkitektur som är just runt 30 år. På grund av det tror jag det finns en risk att arkitektoniska kvalitéer och kulturhistoriska värden går förlorade. I detta examensarbete utforskar jag hur ett område från 80-talet kan utvecklas på ett annat sätt — i linje med dess karaktär och tidens idéer.

Skarpnäck är en söderförort i Stockholm som bebyggdes under 80-talet. Området domineras av bostäder och har en stark karaktär med rik variation i takutformning, balkongplacering och proportioner på fönster. Skarpnäck befinner sig i periferin — både i staden och som vardagsarkitektur. Sedan 80-talet har inga omfattande förändringar skett i områdets karaktär. I den gällande programhandlingen från 2016 har Stockholms stad definierat ett antal områden i Skarpnäck för framtida bebyggelse och i vissa av dessa områden pågår arbete med att ta fram nya detaljplaner.

I detta examensarbete har jag gestaltat ett bostadskvarter i Skarpnäck med målet att det ska bidra till att stärka områdets karaktär och upplevelsemässiga kvalitéer. Det andra målet är att belysa en del av de arkitektoniska och kulturhistoriska värden som det svenska 80-talets vardagsarkitektur besitter, där Skarpnäck utgör ett exempel för detta. Som utgångspunkt har jag studerat texter av Charles Jencks och Robert Venturi samt intervjuat en av arkitekterna bakom Skarpnäcks formgivning, Klas Tham.

 

Lägerplats
Josefin Eklund

 

Examinator: Lars-Henrik Ståhl

Handledare: Christer Malmström

Presentation sker på svenska

Jag har alltid älskat att vandra i naturen och under de senaste åren, inte minst under år 2020, har jag lagt märke till att fler och fler börjat tillbringa tid ute i skog och mark. Det senaste årets reserestriktioner och uppmaningar till att hålla fysisk distans har bidragit till att människor ersatt sina utlandssemestrar med upplevelser här hemma i Sverige och vandringstrenden har ökat något enormt. Detta fick mig att börja fundera på vad som skulle göra vandring på Skåneleden till en ännu bättre upplevelse, och fick då idén om att utveckla de lägerplatser som finns utplacerade längs leden. Med lägerplats Alunbruket som exempel ville jag undersöka hur lägerplatsen som fenomen skulle kunna bli något mer än bara ett nödvändigt stopp på vägen.

Resultatet är en slags lägerplatskollektion bestående av bland annat övernattningsstugor, bastu och grillplatser där närhet till naturen kombineras med bekvämlighet och därför passar såväl nybörjaren som den vana vandraren. I gestaltandet har målet varit att hitta ett samspel med den valda platsen, men också en balans mellan det enkla och det lite oväntade. Genom att använda element som är typiska för lägerplatser på ett nytt sätt skapas något som känns bekant och tryggt, men samtidigt tar upplevelsen till en annan nivå. 

 

 

Flottningsmuseum i Torsång
Julia Ekman

 

Handledare: Monika Jonson

Examinator: Ingela Pålsson Skarin

Jag presenterar på svenska.

Målsättningen med projektet är att belysa vattenvägarnas betydelse i Dalarna genom ett flottningsmuseum i Torsång utanför Borlänge. Om man inte känner till flottning kan det vara svårt att föreställa sig att flytande timmer har varit en så stor del av landskapsbilden i Sverige. Examensarbetet undersöker och framhäver något som inte riktigt syns idag, men som på många sätt har varit avgörande för bergs- och skogsbrukets framgångar.

En museibyggnad intill vattenkanten ska visa på det industrihistoriska kulturarv som har präglat bygden under nästan fyra sekler. Eftersom Dalälven möter Lillälven och sjön Runn har Torsång varit en viktig knutpunkt i transporten av timmer på vatten, först som slutdestination, sedan skiljeställe. Omlandets naturresurser var betydelsefulla för Falu gruva, som både slukade mängder av ved och träkol, samt virke till timring. Under mitten av 1800-talet utvecklades den moderna skogsindustrin. Därigenom handlar det här arbetet också om att utforska vägen från skog till arkitektur - att bygga i trä, att bygga i gränslandet mellan älven och ängen. Det är således en anspelning på platsens naturgivna villkor.

Min förhoppning är att mitt förslag ska förmedla kunskap om minnen innan de bleknar och få ringar på vattnet. 

 

 

Brucebo konsthall
Olga Fürst Värild

 

Examinator: Tomas Tägil

Handledare: Ingegärd Johansson

Presenterar på svenska.

Sammanfattning 

På Gotland tonar knotiga, skulpturala tallar upp sig och den vita kalkstenen ger ön ett alldeles eget ljus som har gjort intryck på flertalet besökare. Carolina Benedicks Bruce och hennes man William valde ön för konsten och det var genom den hon tidigt väckte mitt intresse. Det nationella kulturarv de skapade och deras konstnärshem Brucebo blev en utgångspunkt jag ville bygga vidare på i mitt examensarbete. Ett stenkast från Brucebo ligger ett annat konstnärshem, Muramaris. I mitt projekt avser jag att bygga en knutpunkt i form av en konsthall, som ska binda samman konstnärshemmen. En pedagogisk verksamhet som ska belysa värdet av den kultur som redan finns på ön och samtidigt lyfta Gotlands karaktäristiska natur. På grund av den starka arkitekturen på Gotland vill jag i min gestaltning anknyta till traditionell arkitektur. En kompletterande byggnad där målet framför allt kommer vara att arbeta med ljuset och skapa en stämning i samklang med Gotlands kultur och natur. Konsthallen ska vara ett komplement till de befintliga verksamheterna och vara öppet för olika användningar, således kan Brucebo fortsätta vara en intim och personlig tidskapsel. En nytillkommen konsthall, tillgänglig för alla, belyser den konstskatt som Gotland besitter och det finns även möjligheter att ta in utställningar från annat håll för att ge gotlänningarna det kulturliv de förtjänar.

Abstract

At Gotland, gnarled sculptural pine trees rise and the white limestone creates a unique light that has made an impression on many visitors. Carolina Benedicks Bruce and her husband William chose to settle on the island to benefit their art which caught my interest from an early age. They created a national cultural heritage and their home Brucebo became the starting point from which I decided to begin my thesis project. Close to Brucebo there is another artist's home, Muramaris. This project intends to bind the two places together through an art gallery. An establishment of pedagogical nature that values already existing culture while considering the characteristic nature of Gotland. The design of this project will follow principles of the traditional architecture that is unique for the island. A building which aims to work with light and create a setting in unison with the culture and nature of Gotland. The art gallery will be open to different uses and function as a complement to existing establishments, allowing Brucebo to remain a personal and intimate time capsule. The new art hall, available for all, shines light on the art treasure that Gotland possesses while providing opportunities for external exhibitions, creating the cultural venue that gotlanders deserve.   

 

 

Lära av Lanthöjden - Om att bygga med landsbygdens attraktionskraft
Ellen Fällström

 

Examinator: Jesper Magnusson

Handledare: Nina Falk Aronsen

Presentation på svenska

På tvärs genom Sverige rinner Göta kanal och knyter samman Atlanten med Östersjön. En vattenväg tänkt att revolutionera transporten i Sverige under 1800-talet men som gick i stå. Göta kanal vaknade senare under 1900-talet till liv som friluftsområde. Denna artefakt grävd av människohand passerar genom städer, kulturlandskap och skogsområden.

Under det omvälvande år som gått har landsbygden fått en särskild attraktionskraft. Här kan vi uppleva både kultur och natur samtidigt som vi håller social distans. I mitt examensarbete har jag återvänt till min hembygd i norra Västergötland för att undersöka om arkitektur kan fungera som katalysator och brygga för landsbygdsutveckling. Kan arkitektur öka tillgängligheten till Sveriges landsbygd? Hur görs det i sådana fall med en ambition om ekologisk hållbarhet? För att närma mig dessa frågor har jag arbetat gestaltande på Lanthöjden, Göta kanals enda ö. En plats vilken lämnats mycket åt sitt öde sedan den sista sommarstugegästen flyttade ut från den gamla vaktbostaden. Arbetet resulterade i ett rum för lärande, ett besökscentrum dit nyfikna kan ta sig för att lära sig mer om det liv som levdes längs Göta kanal och lokal historia. 

 

 

 

Mot hållbar arkitektonisk design: exempel på en simhall i Svedala, Sverige
Stephanie Harudd

 

Examinator: Johnny Åstrand

Handledare: Moohammed Wasim Yahia

Språk: Svenska

 

I mitt examensarbete har jag arbetat med ett projekt i kommunen där jag bor, nämligen i Svedala. Här har det länge funnits en önskan om en simhall från invånarnas sida, men ännu finns det ingen i kommunen. Därför tar jag chansen på eget initiativ av mig som fristående arkitektstudent att i mitt examensarbete gestalta ett hållbart badhus åt Svedalas invånare.

Arbetet är upplagt på så sätt att den gestaltande delen grundar sig i ett teoretiskt underlag. Ena halvan av arbetet består därför av teori medan den andra halvan utgör den gestaltande delen. I den teoretiska delen ingår bland annat avsnitt om hållbarhetsaspekter, tekniska aspekter i en simhall, studier av intressanta simhallar, samt en enkät och intervjuer med barn i olika åldrar. I den gestaltande delen görs först grundliga analyser av två olika lämpliga platser, för att komma fram till platsen för projektet. I denna del finns också en ”designguide för simhallar”, som sammanställts utifrån ett antal intervjuer med kunniga personer verksamma inom området. Slutligen presenteras här också det föreslagna badhuset med hjälp av arkitektens olika verktyg, såsom bland annat diagram, situationsplan, planritningar, sektioner, fasadritningar och perspektiv.

För att begränsa miljöpåverkan och skapa en långsiktig resurshållning behöver vi bygga hållbart. Den röda tråden genom arbetet är just fokuset på hållbarhet, både ur ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt perspektiv. Syftet med arbetet är att skapa en bild av hur en hållbar och lönsam simhall skulle kunna se ut i Svedala, både på en byggnads- och stadsnivå. Resultatet av denna studie kommer att bidra till att öka kunskapen om hur arkitekter kan utforma en hållbar simhall i Svedala, men också i hela Sverige. 

 

 

The Two Sides of Zanzibar City
Tove Hellerström 

Examinor: Gunnar Sandin

Supervisor: Paulina Prieto de la Fuente

The presentation will be held in English           

Architecture is always intrinsically tied to place. Regardless of how we as architects choose to interact with and study it, the context our buildings are meant to inhabit is an important piece of the puzzle. As the world is getting more interconnected and geographical constraints are getting less important to the architectural profession, I am interested in how the creative process changes when assumptions about place can’t be made and one’s own experiences are lacking.

In my thesis I have sought out to study this through investigating Zanzibar City, the capital of the Zanzibar archipelago off the coast of Tanzania. It’s a city with rich culture and a complex history of both colonialism, slavery, and suppression as well as independence, prosperity, and beauty. It remains a city with a townscape containing buildings that reflect its history and particular culture, bringing together disparate elements of Africa, the Arab region, India, and Europe.

My project zooms in on two areas of Zanzibar City: Stone Town and Ng’ambo. The first is today a World Heritage Site and was formerly home to the colonial elite, while the latter was established to house the native Africans. I have researched how this division of the city is present in various structures throughout history up to this day and what consequences it might have. How can someone completely from the outside, with no personal experience of this city, take on an architectural project that aims to speak to both sides of the story?

My project is an observation tower placed on the border between the two sides of the city, which is meant to lead the visitors to question the layout of their surroundings and view Zanzibar from a new perspective, literally. My hope is also to start a conversation regarding architecture and place, and our role as architects in a globalized world. 

 

 

 

Folkitektur
Erik Hildorsson

Examinator: Jesper Magnusson

Handledare: Paulina Prieto de La Fuente

Extern handledare: Olof Andersson

Språk: Svenska

 

Folkitektur handlar om att ta tillbaka trähantverkstraditioner till dagens byggnadsproduktioner. Projektet manifesterar trähantverket genom att bygga en kiosk med timringstekniker som dominerat svensk byggnadsproduktion i århundraden.

Ordet arkitektur kan delas upp i prefixet arki- som ursprungligen betyder överste eller mästare. Den andra delen -tektur kommer från grekiskans tekton som betyder timmerman eller trähantverkare. Sammansättningen av dessa ord blir då överste trähantverkare. Projektet vill vända upp och ner på överheten och ge tillbaka byggnadskulturen till folket. Prefixet folki- betyder majoritetens traditioner i motsats till den härskande klassen. Sammansättningen folkitektur betyder således traditionellt trähantverk underifrån. Trähantverket är en motreaktion mot vår tids industriproduktion, där den folkliga byggnadskulturen ersatts av ett fåtal specialister och kapitalister. Projektets ambitioner är att:

Ta tillbaka trädet.

Ta tillbaka handen.

Ta tillbaka verket.

 

Få tillbaka rytmen.

Få tillbaka skalan.

Få tillbaka tempot.

 

Ge tillbaka naturen.

Ge tillbaka kroppen.

Ge tillbaka kulturen.

 

Åt produktionen.
Åt producenten.

Åt produkten.

 

Rådande industriella produktionsförhållanden ifrågasätts med projektets frågekonstruktion som grundar sig i uppluckringen av produktionsrollerna och vad som då händer med trädet, handen och verket i ett socialt, rytmiskt och materiellt perspektiv, då produktionen sker innan, under och efter industriproduktionen.

Projektet ger oss projektioner i text, bild, form och folk.

Projektet ger oss projektioner i form av synteser ur dikotomin hantverk och industri.

Projektet ger oss projektioner av alternativa produktionsförhållanden.

Folkitektur bör ses som en konstnärligt kritisk praktik som aktiverar, manifesterar och rekonstruerar ett samspel för den materiella världens produktivkrafter: trädet, handen och verket. En sammanlänkning mellan händerna, tankarna i huvudet och materialet som bearbetas, som skapar arbetsglädje och en produktionsprocess bortom industrins själsdödande arbete.

 

 

 

A
Isak Jannert 

Examinator: Mattias Kärrholm

Handledare: Fredrik Torisson

Språk: Svenska

Syfte: Undersöka hur A-huset fungerar som arkitektskola.

Mål: Frigöra arkitektskolan från A-husets våld.

Innehåll: Arbetet bygger på

Intervjuer med studenter, alumner, lärare, bibliotekarie, verkstadsinstruktör, arkitekter, fastighetsutvecklare.

Studieresor till UMA, KTH samt Chalmers och samtal med personal och studenter från dessa skolor.

Arkivstudier, sökande i ArkDes-arkiv, Universitetsarkivet och Skånetrafikens arkiv.

Litteratur som kopplar till arkitektyrket, arkitektutbildningen, Lunds universitet, aktör-nätverksteori

Delar av svensk författningssamling, och enstaka offentliga utredningar.

Isaks egna observationer, tankar, funderingar och minnen.

 

 

 

Ales stenar Besökscentrum
Ludvig J Werstam 

 

Handledare: Thomas Hellquist

Examinator: Tomas Tägil

Presenteras på svenska

 

Ales stenar är ett av Sveriges mest besökta turistmål. När Sydsvenskan en gång gjorde en omröstning om Skånes sju “underverk” toppade Ales stenar listan. Skeppssättningens storlek, omdiskuterade bakgrund och funktion är alla aspekter som bidrar till dess popularitet. Däremot är den starkaste dragningskraften förmodligen dess placering. Högt uppe på branten, vid den medeltida fiskebyn Kåseberga, ligger Ales stenar och blickar ut mot havet.

Det stora besökstrycket gynnar verksamheterna i byn och hamnen men det leder även till problem. Kåseberga, en by med ca 120 invånare, är inte anpassad för det stora antalet människor. Trafiksituationen i byn beskrivs som ohållbar. I Ystad Allehanda har det skrivits om misskötta offentliga toaletter och en infekterad debatt kring en informationsskylt har pågått i decennier. Tillgängligheten är dessutom undermålig. Ystad kommun skriver i sin översiktsplan: “Att komma upp till Ales stenar om man är funktionshindrad eller sitter i rullstol är tyvärr inte möjligt.” En lösning på dessa problem hade kunnat ligga i ett välplanerat besökscentrum.

Att Ales stenar är i behov av ett besökscentrum är det få som ifrågasätter. Däremot har dess placering och omfattning diskuterats länge. Jag har hittat skriftliga planer på ett besökscentrum som är daterade redan 2001. Utvecklingen i frågan går långsamt men har blivit mer diskuterad de senaste åren. Just nu arbetar Ystad kommun med en ny detaljplan för området för att underlätta det framtida arbetet med besökscentrumet.

I detta examensarbete ska jag gestalta ett besökscentrum i Kåseberga tillägnat Ales stenar. Form, tektonik, program och relationen mellan besökscentrum och besöksmål är alla viktiga aspekter i arbetet. Besökscentrumets placering i Kåseberga och förhållande till landskapet är också viktigt att ta hänsyn till i projektet.

 

 

Arkitektur som serie: att förstå Emilstorp och blandstaden
Ella Kadefors 

 

Handledare: Paulina Prieto de la Fuente

Examinator: Mattias Kärrholm

 

Presentationen kommer att ske på svenska.

 

I Malmö byggs tidigare industriområden om till nya kvarter med bostäder, skolor, butiker och kontor – så kallad blandad stadsbebyggelse. Ett område som pekats ut för en liknande utveckling framöver är det fortfarande verksamma industriområdet Emilstorp. Vid det här projektets början hade jag aldrig varit i Emilstorp utan istället alltid promenerat eller cyklat runt det, utan att reflektera över dess existens. När jag försökte närma mig Emilstorp var det svårt, jag kände mig inte trygg och visste inte hur jag skulle ta mig an området. Svårigheterna med att närma sig Emilstorp och visionen om Emilstorp som blandad stadsbebyggelse har format inriktningen på det här arbetet.

För att kunna lära känna Emilstorp som område har jag sökt metoder som kan underlätta detta och därför testat både konventionella samt okonventionella metoder. De konventionella metodernas otillräcklighet har lett till en metodutveckling som baseras på mina egna erfarenheter och intryck av Emilstorp. Det har mynnat ut i ett seriealbum som berättar en historia om både Emilstorp och hur svårt det kan vara att förstå en plats. Serietecknandet har bidragit med nya perspektiv på arkitekturen, människorna i Emilstorp och områdets framtid.

Serietecknandet har också blivit ett verktyg för att på ett lekfullt sätt testa funderingar kring om man borde göra något över huvud taget i Emilstorp samt olika spekulativa framtidsscenarier för området. Projektet bidrar med serietecknandet som metod för arkitekter att närma sig ett område och kommunicera med de verksamma i området, framtida användare, beställare och kommuner.

 

 

 

Mellan tid och Rom
Matilda Katsler

Handledare: Nina Aronsen-Falk

Examinator: Jesper Magnusson

Presentation: Svenska

 

Hösten 1880 reser två systrar från den lilla svenska kyrkbyn Tun till Rom för att utveckla sina konstnärliga kunskaper. Efter uppmaningar hemifrån dokumenterar systrarna sin tid i Rom i form av en dagbok. I dagboken får läsaren följa med systrarna på besök hos påven, på middagsbjudningar hos Ibsens och sommarsemester på Capri. Dagbokens färgstarka skildringar, både bildliga och litterära, ger läsaren en tydlig inblick i systrarnas liv i Rom.

100 år senare, 1981, ges dagboken ut i 100 exemplar med titeln ”Dagbok ifrån Italien 1881-1883”. Ytterligare 40 år senare, 2021, kommer en ung arkitektstudent över ett av exemplaren, närmare bestämt nr. 32, närmare bestämt jag själv. Med nr. 32 i min hand så vecklas en resa ut framför mig, en resa som skall ta mig mellan tid och Rom. Systrarnas resa, men också mig egen, ligger till grund för mitt examensarbete i arkitektur 2021.

En stor del av min undersökningen har gått ut på att kartlägga och förstå systrarnas tid i Rom samt relationen mellan Tun och Rom. Undersökningen har därför varit uppdelad i tre delar;

- Ellen och Regina

- Dagboken

- Tun och Rom

De tre delarna smälte ofta samman samt överlappade varandra. Det är i överlappningarna som jag anser att mitt projekt har uppstått och formats.

Djupdykningen i Ellen och Reginas liv i Rom har resulterat i att jag själv har ifrågasatt mina egna upplevelser samt minnen av Rom - och Tun. Detta har lett till att min frågeställning är nära besläktad med minnen av en plats samt huruvida dessa påverkar arkitektur. Hur kan vi med hjälp av våra minnen påverka arkitektur, kommunicera arkitektur och framför allt skapa arkitektur?

Min tolkning av systrarnas tid i Rom har resulterat i fem arkitektoniska verk. Verken är representationer ur dagboksscener och tar plats fysisk i Tun. 

 

 

 

Fältjägarens Fjällstation - relationen mellan människan, naturen och kulturen i fjällmiljö
Astrid Keding

Examinators: Lars-Henrik Ståhl

Handledare: Erik Tonning Jensen

 

I Sverige har vi en stark tradition av  att upptäcka naturen genom vandring och friluftsliv. När betald semester infördes på 30-talet skapades billiga boendealternativ vid vandringslederna, som vandrarhem och fjällstugor. Men det är först på senare år med samhällets bekvämligheter och stillasittande jobb som vi rör oss och aktiverar kroppen allt mindre. Ett sätt att aktivera kroppen är den vanliga promenaden eller vandringen. Vandring kan vara allt från de stilla skogsvandringarna med fågelkvitter till de mer utmanande fjällvandringarna där målet är fjälltoppen.

Att vandra på fjället mellan fjällstationer och fjällstugor är ett bra sätt att upptäcka naturen under några dagar men samtidigt få ner vikten på packningen. Det ger en möjlighet för alla människor att ta sig ut på fjället oavsett hur stor erfarenhet de har. Fjällstugor är en enklare boendeform, utan rinnande vatten och elektricitet. Fjällstationer har en högre standard än fjällstugor och kan även erbjuda bäddar till fler besökare.

Detta projekt undersöker hur en existerande fjällstuga (Fältjägaren) kan omvandlas till en fjällstation och hur detta kommer påverka bland annat vandrarna, naturen och kulturen i området. Det viktiga blir att hitta en balans mellan att erbjuda bekvämlighet och säkerhet till vandrarna på fjället samtidigt som man påverkar naturen så lite som möjligt på ett negativt sätt.

En fjällstation vid Fältjägaren hade därför tjänat flera syften, dels genom att avlasta de övriga fjällstationerna, dels genom att agera mer lättillgänglig startpunkt för vandrare (via skidorten Ramundberget), men även genom att sprida ut vandrarna mer i fjället så de inte trängs ihop på några enstaka fjällstationer. Genom att sprida ut människor som vandrar på flera olika vandringsleder från olika fjällstationer, kommer fler kunna ge sig ut och vandra utan att naturen tar lika mycket skada.

Under projektets gång har jag undersökt omgivningens påverkan på arkitekturen, dels utifrån hur det extrema klimatet påverkar utformningen men även hur den samiska kulturen påverkar tankesättet. I närheten av Fältjägarens Fjällstation finns ett renskötselområde och 18 km sydost om fjällstation ligger Mittådalens Sameby.

Platsen är avlägsen och svåråtkomlig vilket gör att jag även måste tänka på transport och logistik av material vid både byggandet samt när byggnaden används i framtiden. Jag har också undersökt hur användarna (vandrarna) vill att en fjällstation ska utformas med hjälp av en enkät. Hur kan jag som arkitekt balansera användarnas önskemål mot den negativa påverkan på naturen?

 

 

 

De lokala kontorens revansch
Cecilia Kolm

Examinator: Lars- Henrik Ståhl

Handledare: Nina Aronsen

 

Titel engelska: The rebirth of the local offices

Presentationsspråk: Svenska

 

Distansarbete föddes ur oljekrisen i USA på 1970-talet då man insåg att fossila bränslen inte var obegränsade. Man insåg att man kunde spara många miljoner fat olja på att förlägga visst kontorsarbete utanför stortstäderna. Som bonus skulle trängseln till och från städerna i rusningstrafik minska. Så föddes distansarbetet, eller ”telependlandet”, eftersom att kommunikationen då fortfarande fick ske via telefon. Det var dock inte vem som helst som tilläts distansarbeta, utan enbart högt uppsatta, betrodda medarbetare. När tekniken utvecklades på 1980- och 1990-talen och informationsteknologin gjorde sitt intåg i världen spådde man att distansarbetet skulle blir det nya normala. Därför utvecklades idéer om en mer utspridd arbetsorganisation där decentraliserade kontor spelade huvudrollen. Dessa satellitkontor, grannskapskontor och telestugor hade alla en sak gemensamt och det var att de placerades närmre arbetskraftens hem, utanför stadskärnorna. Telestugorna placerades medvetet på lands- och glesbygd för att minska klyftan mellan stad och land. Denna omorganisation av hur vi tilläts arbeta, för det är just det som har varit distansarbetets knäckfråga, dog ut runt millennieskiftet och år 2019 var det bara 11 % av EU:s anställda inom alla sektorer som jobbade på distans.

Det skulle krävas en global pandemi 50 år efter att idén om distansarbetet föddes för att det skulle slå igenom på bred front. Enligt en mätning gjord av European foundation for the improvement of living and working conditions, vill 78 % emellanåt jobba på distans hemifrån även efter pandemin. Det finns dock en mängd nackdelar med att jobba själv från hemmet. Därför tycker jag att det är dags att damma av de decentraliserade kontoren som ett alternativ till hemarbetsplatsen och huvudkontoren inne i storstäderna. Jag vill föreslå ett nygammalt sätt att arbeta på, där man får fördelarna med distansarbete men slipper nackdelarna med att distansarbeta från hemmet; NÄRkontoren.

 

 

Ska vi äta ute? - en undersökning av ätande utomhus i urban miljö
Li-Marie Kåkneryd

Ätandet. Det finaste vi har. Vi firar med mat, sörjer med mat och samlas kring mat. Att äta ihop är ett givet sätt att mötas och en självklar del av livet. Detta i kombination med en generell växande vilja att äta utomhus, av fri vilja, men också påtvingad i och med pandemin, får mig att fundera på möjligheterna för ätande utomhus i staden. Jag konstaterar att ätande ute i stadsmiljö i de flesta fall är direkt förenat med ett konsumtionstvång. Det råder brist på platser i stadsrummet där det går att äta mat och umgås på ett bekvämt sätt utan att konsumera.

Kan man med hjälp av arkitektur erbjuda bättre möjligheter till ätande i stadsrummet?  Kan överblivna ytor i staden, platser som “blivit över”; ickeytor, ge plats åt dessa strukturer? Som ett sätt att nyttja luckor i staden tillfälligt, utan att göra permanent avtryck. Kan man med hjälp av småskalig arkitektur aktivera underutnyttjade stadsrum och locka fler ut på gatorna?

Mitt arbete landar i en typologi av temporära trästrukturer möjliga att placera ut i stadsmiljö i syfte att underlätta för ätande och umgänge utomhus under fria former. Det är också ett försök att fylla luckor i stadsrummet med temporär arkitektur, som ett litet steg mot att skapa levande stadsrum.

Examinator: Lars-Henrik Ståhl

Handledare: Thomas Hellquist

Presenterar på svenska.

 

 

Off grid: frånkopplad närvaro
Felicia Larsson


Handledare: Christer Malmström
Examinator: Lars-Henrik Ståhl

Presentationen sker på svenska

 

Mitt examensarbete undersöker hur arkitektur kan utformas på avsides platser för att ge möjlighet att spendera mer tid i skog och natur. Med en stor ökad efterfråga på fritidshus blir det tydligt att fler söker efter en lugn plats att spendera tid på och med omständigheterna under covid-19 har många möjligheten att kunna förflytta sin vardag ut från städerna. Att även utföra vardagssysslor såsom skrivbordsarbete i en grön omgivning har enligt forskning, som namngett det: connectness to nature, påvisat flertal positiva aspekter såsom minskad stress och förbättrat minne.

Allt fler vill känna sig fria och inte hållna i det system som annars präglar oss, vår arkitektur och samhälle. Det handlar mer om att bygga och leva i symbios med naturen än att låta infrastruktur och nät vara ett behov, det handlar om att gå off grid. Off grid konceptet går ut på att skapa självförsörjande arkitektur där naturen och omgivningen konstant är i bejakande. Det är också intressant som arkitektstudent fundera över hur maskineriet i arkitekturen egentligen fungerar och där arkitekturen i form av ”hus” inte är största fokus utan omgivningen och funktionen.

Bygga hus i naturen är ett känsligt ämne då det i många fall också leder till förödelse på platsen, då man tar anspråk på något som sedan inte går att återställa. För att bygga med respekt för omgivningen krävs en hel del undersökning och planering av den specifika platsen för att se de möjligheter som finns. Målet är att huset ska i slutet av sin livscykel lämna så lite spår som möjligt efter sig. Hållbara material, förnybar energi, vattensystem och värmeförsörjning är några områden som kommer att utforskas för att se hur man kan bygga off grid.

Mitt stora fokus har varit att arbeta med kopplingen människa-arkitektur-natur.

 

 

Bostadssituationen efter pandemin
Tor Möller

 

Examinator: Tomas Tägil

Handledare: Nina Falk Aronsen

Språk: Svenska

 

Under pandemin har våra krav och behov på bostaden ändrats och idag kan vi se hur tydliga trender har utvecklats utifrån dessa nya förutsättningar. När möjligheten att kunna jobba hemifrån blir allt lättare är man inte längre begränsad av avståndet mellan bostaden och arbetet. Det blir lättare att kunna tänka på var man vill bo, istället för var man kan bo.

Som en reaktion på den rådande situationen ser vi hur allt fler människor idag söker sig till större bostäder utanför storstäderna, med idéen om att fortsätta jobba hemifrån större delen av veckan. Därmed eftersträvas större, bättre planerade och mera flexibla planlösningar för att kunna möta denna nya synen på bostaden. Även öppenheten för kollektiva lösningar ökar i takt med intresset av att flytta ut utanför storstaden. Utöver det ser man en längtan efter social kontakt och närhet till naturen i vardagen.

I mitt examensarbete har jag studerat hur våra förändrade behov hade kunnat komma att forma framtidens bostadssituation. Projektet mynnar ut i en gestaltning av en sådan bostadssituation i den skånska byn Torna-Hällestad. Under projektets gång så har jag till en början analyserat våra förändrade behov på bostaden, och sedan analyserat dagens situation i Torna-Hällestad. Vidare har observationer av vad byborna eftersträvar i byn varit näringsrika till förståelsen om hur man bygger på landet och samtidigt bevarar bykänslan.

 

 

Kvarteret Karl XI
Mark Novotny

 

Examinator: Mattias Kärrholm

Handledare: Thomas Hellquist

Presentationen sker på svenska

I sommarstaden Halmstad, vid ett ofta stämningsfullt Lilla torg, ligger kvarteret Karl XI som idag är en parkeringsplats och den sista obebyggda marken kring torget. Halmstad växer och förtätas, som många andra svenska städer, och kommunen har nyligen antagit en ny detaljplan för kvarteret som möjliggör en större byggnad innehållande kommersiella ytor, kontor och även bostäder. Lilla torg är det festligare och mer kulturella torget i Halmstad, till skillnad från Stora torg som fungerar mer som buss-nod, marknad och samlingsplats för händelser med större folkmassor. Det finns potential att ta vara på befintliga värden och utveckla Lilla torg ytterligare med ett tillägg som kan bli ett urbant vardagsrum för både invånare och besökare och skapa en mer extraordinär vardag.

Motivet bakom valet av plats grundar sig i författarens intresse för byggnader i traditionell stadsmiljö och att författaren ofta befinner sig på och passerar platsen i vardagen, då arbetsplatsen ligger granne med kvarteret. Nuvarande förslag på nybyggnation känns otillfredsställande och har lett till viljan att ta fram ett annat alternativ.

Huvudmålet är att gestalta en byggnad som på ett holistiskt sätt förhåller till sin plats, och samtidigt berikar torget och tillför nya urbana kvaliteter till det publika rummet och stadskärnan. I det här arbetet undersöks vad en sådan byggnad kan vara, genom analys av kontext, stadsrum, historia och via skisser och modeller prova olika former av volymbehandling, materialitet och program. Fokuset i arbetet ligger på det praktiska och gestaltning, dock med stöd i Jan Gehls och Camillo Sittes teorier i stadsbyggnad. 

 

 

Architecture in the Anthropocene
Linnea Pettersson and Anton Rosenberg 

Abstract

We live in an era where the human system dominates all parts of the planet. Artificiality is now the main condition of earth. The notion of this leads us to the following question:

 

How can artificial and natural systems integrate and interact to a higher extent in a symbiotic relationship through architecture?

 

Hence, the aim of the thesis is to find a method and an architectural design that takes all planetary systems into account.

The thesis consists of three parts: the theoretical context, territorial analysis and architectural proposal. The theoretical context creates a way to think about architecture in light of the anthropocene, the territorial analysis visualizes the systems and agents on the site and surroundings, and the architectural proposal shows an example of how architecture can be integrated into the territory based on the previous two parts. Together they form a mindset, methodology and an example of our ideas through architecture.

Creating architecture based on planetary systems poses a far greater challenge than an architecture created based on human systems. We use a pragmatic approach to give every system the space it needs and work as efficiently as it can. In the physical intersection of the systems our aim is to let the agents intermingle and form a relationship to each other.

 

 

Gränslandet
Annika Pålsson

Examinator: Jesper Magnusson

Handledare: Emma Nilsson

Presentationsspråk: Svenska

 

Gränslandet är ett examensarbete som genom teoretisk analys och undersökande gestaltningar berör arkitekturens dikterande makt i fängelsemiljöer.

Fängelsets roll i samhället har förändrats under tid, liksom synen på brottslighet och kriminella. Ursprungligen var det en plats där man förvarade kriminella i väntan på det verkliga straffet. Senare övergick fängelsemiljön över till att själv fungera som straff. Idag talar man inte om att fängelsemiljön i sig ska vara ett straff. Straffet består i att inte få vara en del av omvärlden, snarare än att det är fängelsets murar i sig som straffar. Trots det är det omöjligt att separera fängelsets byggda form från själva straffet. Eftersom arkitekturens utformning är ett av de viktigaste medlen för att hålla de intagna frihetsberövade, så kommer fängelsearkitektur alltid att vara både kontrollerande och straffande. Den är straffande till sin natur.

I fängelset utövas kontroll av flera slag. Vakterna kontrollerar fångarna, och arkitekturen utövar kontroll över alla som befinner sig där. Rumsligheterna innehåller både gränsdragningar och konfliktytor. Å ena sidan är fängelsearkitekturens uppgift att kontrollera de intagna, se till att de befinner sig på önskvärd plats och beter sig på önskvärt vis. Å andra sidan ska miljöerna också understödja de intagnas rehabilitering så till den grad att de kommer ut ”bättre” och kan leva sitt fortsatta liv på utsidan i enighet med samhället och lagen. Men går det att både strikt kontrolleras och samtidigt rehabiliteras? 

 

 

Where Melodies Meet
Simon Myklebust Sivertsen 

 

Examiner: Tomas Tägil

Supervisor: Thomas Hellquist

(the presentation will be held in English)

 

In media, contemporary urbanism and architecture is often debated in the context of visual character. A typical statement might be that “everything looks the same. Meanwhile, within the architectural profession some would champion “plot-by-plot development”, because among other positive outcomes it will increase variation.   

But what is variation really? And what is contrast? Order? Complexity?

This thesis will investigate principal terms that are pertinent to the visual character of architecture. The work endeavours to rediscover the essence of these terms, and examine how they could be applied in the development of the language in which architecture is verbally expressed. Ideally, the outcome will be a reinforced bridge between verbal language, and the language of architecture as built form.

The aim is therefore to 1) improve the framework for discussions concerning the visual character of the built environment, both among the professional, and the committed citizen. And 2) provide principles that would increase awareness for the architects, and other involved parties that give form to the built environment, also, with human visual perception consciously in mind.

The work starts off with looking at a selection of theories found within a broad range of disciplines: psychology, philosophy, art history, urban design, and architecture. From there these theories will be summarized in the attempt to define their essence. The final step is to test these works on built examples, and from there advance a new adjusted theory of architectural order in visual perception.   

 

 

En annan ladugård
Astrid Skånbeck

 

Presentation sker på svenska

 

Examinator: Ingela Pålsson Skarin

Handledare: Thomas Hellqvist

Att lantbruket förändrats mycket de senaste decennierna och att antalet aktiva inom det minskar är nog bekant för många. En följd av denna utveckling är att ladugården, som tidigare var så viktig och central för jordbruket, nu förlorat sitt syfte. Detta har resulterat i att allt fler ladugårdar står tomma och inte längre omhändertas. Denna utveckling har jag själv bevittnat på flera platser i närheten av den gård där jag själv vuxit upp. Ur detta vittnesmål har en vilja att rädda dessa byggnader från att förfalla och försvinna uppkommit och utgör grunden till detta arbete.

Mitt projekt är en studie i vad arkitektur kan göra för att rädda ladugårdar. Genom att förstå historien bakom ladugården och studera dess möjligheter och potential vill jag med mitt projekt visa varför ladugården är lika viktig nu som då. Att dess räddning inte nödvändigtvis måste vara sammanlänkad med lantbruket utan att dessa byggnader i sig självt är en resurs värd att bevara. Denna kunskap omsätts i en transformering av en befintlig ladugård för att med ett praktiskt exempel påvisa möjligheterna som dessa byggnader har. Resultatet blir en annan ladugård än den ekonomibyggnad som vi traditionellt associerar med lantbruket. Förhoppningen är att detta kan möjliggöra en säkrare framtid för fler ladugårdar.

 

Teatergatan
Axel Sonesson

Handledare: Monika Jonsson

Examinator: Per-Johan Dahl

 

Examensarbetet presenteras på svenska

Sammanfattning:

I 1900-talets svenska teaterarkitektur går att urskilja samhällets epokgörande skeenden. I spåren av första världskriget och dess efterföljande demokratiseringsprocesser utvecklades folkteatern och Sverige var tidigt med förverkliga dess ideal genom att bygga Malmö stadsteater år 1944. Under efterkrigstiden ställdes dock ytterligare krav på teaterns demokratisering och 60-talets kulturrevolt kom att utmana teaterarkitekturen till sin bristningsgräns. Drömmar om en operascen i Göteborg började ta form under samma tid, men det skulle dröja nästan fyra decennier innan dess förverkligande, då Göteborgsoperan stod färdig 1994.

Med utgångspunkt i dessa två teaterbyggnader, Malmö stadsteater och Göteborgsoperan - strävar detta examensarbete efter att teckna en bild av 1900-talets teaterarkitektoniska utveckling i Sverige, samt koppla den till idag. Teaterbranschen har sällan varit så utmanad som under senaste årets pandemi och teaterarkitekturen kommer sannolikt behöva omformas för att bättre rusta teatrar inför nya nedstängningar. Examensarbetet “Teatergatan” utforskar hur en sådan teater kan se ut.  

 


Gränsland
Ludvig Sundberg

Examinator: Christer Malmström

Handledare: Jesper Magnusson

 

Sälenfjällen i Dalarna har sedan en lång tid tillbaka varit ett populärt turistmål för skidåkning. Här finns stora anläggningar med liftsystem, stugbyar, restauranger och hotellkomplex som är nästintill tomma under sommarhalvåret. Samtidigt har intresset för fjällturism under sommaren ökat kraftigt under de senaste decennierna, en effekt som förstärktes ytterligare av att många resor utomlands ställdes in under pandemin. Mitt examensarbete undersöker hur man kan bygga för det ökande behovet av turistanläggningar i fjällen med ett perspektiv för alla säsonger och samtidigt framhäva fjällmiljöns kvalitéer på bästa sätt. Kan man med en byggnad i Sälenfjällen bidra till att locka besökare på sommaren samtidigt som man bevarar och bidrar till fjällvärldens unika karaktär?

För att nå fram till ett gestaltningsförslag har jag undersökt platsens förutsättningar och kvalitéer samt den framtida fjällturistens behov och aktiviteter. Min metod utgår sedan från en skissprocess i fysisk modell som resulterat i en rad principer projektets gestaltning följer. Mitt fokus har varit på hur byggnaden genom tektonik möter naturen i form och grundsättning.

Frågeställning: Hur kan man med en byggnad i Sälenfjällen ämnad för turistverksamhet bidra till att bredda områdets kvalitéer och utbud genom arkitektonisk analys och gestaltning?

Arbetet kommer att presenteras på svenska

 

 

Ska hela Sverige leva?
En studie om äldrebostäder i glesbygd
Simon Sundin

English title: Living on the edge – Housing for the elderly in rural Sweden

Handledare: Erik Tonnig Jensen
Examinator: Sandra Kopljar


Med utgångspunkt i det lilla glesbygdssamhället Överturingen i Ånge kommun, på gränsen mellan Västernorrlands och Jämtlands län, undersöker examensarbetet möjligheter att utveckla bekvämare bostäder för äldre på orten.

Hur kan arkitektur skapa värdiga bostäder och ökad gemenskap i glesbygden för människor på ålderns höst? Vilka möjligheter och begränsningar ger en plats långt ifrån städer, samhällsservice och marknadens intresse? Examensarbetet söker efter de små medlens arkitektur och vad arkitektens roll kan vara i en kontext som sällan diskuteras i arkitektutbildning eller yrkespraktik.

Arbetet kartlägger befintliga boendeformer för äldre, de byggproduktionsmässiga förutsättningarna i svensk glesbygd och närmar sig finansierings och organisationsformer för äldrebostäderna. Gestaltningsdelen av arbetet har i syfte att illustrera ett småskaligt bostadsområde som kan byggas ut med små medel och ge ökad livskvalitet till de äldre på orten.

Presentationen sker på svenska

 

 

Porträtt av det sociala museet: 
Hur ett nytt konstmuseum i Malmö kan bli en generator för stadens utveckling
Ludvig Wallmon

 

Titel (engelska): Portraits of the social museum: How a new art museum in Malmö can become a generator for city development

 

Examinator: Johnny Åstrand

Handledare: Maria Rasmussen

Presentationsspråk: svenska

 

Kortfattad text:

Malmö konstmuseum har länge diskuterat behovet av nya lokaler för sin verksamhet. Sedan 1937 visas stadens konstsamling på Slottsholmen i anslutning till Malmöhus slott, men utan en tydlig identitet upplevs museet som anonymt. Dessutom har lokalerna stora problem där brister i inneklimat och säkerhet förhindrar inlåning av konst och där allt för små utställningsytor innebär att Malmöborna idag endast har tillgång till en bråkdel av stadens unika konstsamling. I media har diskussionen kring konstmuseets framtid fokuserat på museets lokalisering där staden i skrivande stund undersöker två möjliga platser för en etablering, en i centrum och en i ett utvecklingsområde. Där förespråkare för ett centrumläge anser att museets verksamhet bäst kan exponeras som en del av Malmös stadskärna, menar anhängare av en etablering i stadens utkanter att museet kan bli en viktig pusselbit i den utveckling som redan pågår i miljonprogramsområdena. 

Klart är att Malmö konstmuseums framtid har blivit något mycket mer än en fråga om adekvata lokaler för museets verksamhet. Som ett potentiellt kraftfullt stadsbyggnadsverktyg handlar flytten inte längre bara om vad staden kan göra för ett konstmuseum, utan lika mycket om vad ett konstmuseum kan göra för staden. Museet som institution genomgår just nu en transformation från gårdagens statiska arkiv till morgondagens inkluderande sociala mötesplatser. I mitt examensarbete kommer jag att undersöka hur en flytt av en av regionens viktigaste kulturinstitutioner till pågående stadsutvecklingsprojektet Amiralsstaden kan tillföra nya värden till Malmö. 

Hur kan ett nytt konstmuseum i Amiralsstaden bli en generator för stadens framtida utveckling? Mitt intresse att angripa denna fråga har uppstått i ett debattklimat där inblandade aktörer argumenterar för sina respektive ståndpunkter i lokaliseringsfrågan, men där avsaknad av konkreta visioner gjort att diskussionen nått en återvändsgränd. Med detta examensarbete vill jag med hjälp av arkitektens verktyg och arbetsprocesser tillföra ett konkret och nyanserat inlägg i debatten om Malmö konstmuseums framtid.

 

 

Kv FriLund
Fri i lund, Synlig men trygg
Denise Unveren

Examinator: Lars-Henrik Ståhl

Handledare: Nina Falk Aronsen

 

Parallellt med den rådande Covid-19 pandemin råder en annan ”skuggpandemi” bakom stängda dörrar. Våld i hemmet har allt för länge varit ett nedprioriterat diskussionsämne och är ett omfattade och dyrt samhällsproblem. I Sverige utsätts var sjätte kvinna för våld och var tredje vecka dödas en kvinna av en manlig partner (Brå, Brottsförebyggande rådet). 

Den huvudsakliga skyddsinsatsen vid förekomsten av våld i nära relationer är ofta en flytt till ett skyddat boende för den utsatte. Trots detta är det många grupper som står utan denna insats. Dessutom saknas det grundläggande forskning kring den fysiska miljön på boendena. Begreppet skyddat boende är ingen juridisk definition och förekommer inte i svensk lagstiftning. Därför finns det idag inga regleringar kring dem och således saknas det styrning på särskilda kvalitetskrav och tillståndsplikter.

Vi borde ställa oss frågan hur ett av världens mest progressiva länder inte har kunnat komma längre i jämställdhetsfrågan.

Med utgångspunkt i detta samhällsproblem, har studien i syfte att lyfta och undersöka skyddade boenden som placeringsform i Sverige. Genom att identifiera viktiga värden som kan underlätta läkandeprocessen, har projektets syfte varit att gestalta en boendemiljö i Lund som tillgodoser behoven som finns. Ett skyddat boende bör inte främst innebära att man ”gömmer” de utsatta, utan fokus bör ligga på, hur man kan skapa social och rumslig trygghet. Målet är att med hjälp av arkitektur bidra till de utsattas värdighet, integritet och inkludering. Resultatet är ett kollektivboende i västra Lund för alla målgrupper som har utsatts för någon form av våld.

Med stora sociala ytor, utrymmen för aktiviteter och en rehabiliteringsträdgård, placerat i byggnadens mitt, ges möjligheten att upprätthålla någon form av normalitet i de boendes vardag.

Viktigt är att projektet tar avstånd ifrån den klassiska institutionskänslan och att det läggs tyngd på att skapa en harmonisk och hemtrevlig boendemiljö.